Läser nya Sonic. Den får mig att hata popmusik, den får mig att vilja ta mitt liv. Jag vill spy. Jag orkar inte ens utveckla det.
Sahara Hotnights, Anders Dahlbom, Jud Cost, Niklas Elmér, Shout Out Louds med flera: ut ur mitt liv. Lennart Persson får stanna för att han är gammal och inte verkar bry sig längre och för att han intervjuar Tim Buckleys gitarrist och för att han skriver bra om Ulf Sturesons skiva (som jag inte hört, men nu vill höra). Sara Martinsson får stanna för sin Maximo Park-recension (inte för att jag hatar Green Day, utan för att det är en rolig recension) och för att hon skriver fint om Sea and the Cake (som jag antagligen borde, men aldrig har, hört).
Eller jag utvecklar lite grann: Samma jävla trista skit om utlandslanseringar och turnéer och karriärer och hur man borde gjort och hur man gjorde. Chauvinistisk borgerlig skit som inte har med konst, musik eller världen i övrigt att göra. Jag orkar fan inte med det här längre. Hur kan alla säga samma saker hela tiden hela tiden utan att ifrågasättas? "Det är roligare än nånsin" säger Sahara Hotnights. Nähä? Som att ni inte sa det innan ni krisade ihop efter förra skivan med. Fuck off. Standardfrågor, standardsvar, medelmåttighet. De piper om hur skivbolagen inte förstod att de hade skrivit en bra poplåt. Tre grejer: Skivbolag är lika dumma i huvet som alla andra. Det finns alldeles för många "bra poplåtar". Låten i fråga var inte ens särskilt bra.
Och jag gillar Sahaha Hotnights, de är snälla, roliga och. Ja. Det är väl de kriterierna jag har för att jag ska gilla människor jag inte är släkt med, inget annat egentligen. Men musiken, intervjuerna. Snälla nån. Stör mig inte med det längre.
Och jag vet att felet går att lösa genom att jag helt enkelt slutar läsa Sonic och liknande publikationer. Eller att jag bara väntar med att skriva såna här grejer tills jag ätit frukost (jo, sovmorgon i dag, satt uppe hela natten och letade Oi på You Tube, en jobbgrej faktiskt) och inte är så arg längre. Men skitsamma nu är det gjort. Och är det så konstigt egentligen? Det är väl inte för mycket begärt att någon enda gång bli förvånad? Glatt överaskad? Tydligen måste man hoppas på trisslotter och sånt som alla andra jävla idioter.
Läser igenom det här nu. Otroligt illa skrivet, men skönt. Jag kanske tar bort det här sen.
Annars har jag bara lyssnat på Dillingers två första,en Dennis Alcapone-samling, Jah Stitch och Cilvarings sen i lördags. Jag borde vara vänligare inställd till saker och ting. Men men men.
2 comments:
kanske är det därför som jag känner ett väldigt ointresse av popmusik. att jag inte har tillgång till något mycket mer än sonic, som jag slutade läsa för några år sen.
att alla säger helt ointressanta saker, att man inte bryr sig om hur de låter eftersom de är svennar som gör pop, att allt osar pop-nation i uppsala,
jag tror att det är roligare att se på porr - då får man ju i alla fall flera vinklar av samma take!
bra sagt. även om det du säger inte heller är helt osagt.
nä det är inte osagt. däremot borde det höras mer. jag tar popmusik på blodigt allvar. jag blir helt gråtfärdig när andra inte gör det. särskilt såna som lever på att spela/skriva om det.
men plan b är bra. en bra tidning där folk tycker olika om samma saker till och med.
Post a Comment