I serien grymma, fulländade skivor som faller utanför ramen för vad som är socialt acceptabelt på svenska musikjournalisters Viking Linekonferenser, där de i år sitter och tajjar till Harlan County och Dolly Parton, har turen idag kommit till punk som den lät efter 1980. Då var den ju redan död och alla hatade allt som kom efteråt. Synd att alla hade fel i huvet. För det är ju där öronen sitter, till och med på de idioterna.
Problemet med rätt mycket på listan nedan är att det inte gjordes så många album. Singlar vad det som gällde. Jag har ändå försökt välja ut skivor som faktiskt är just skivor och inte singelsamlingar. Även om många av banden faktiskt låter ännu bättre på dessa.
Jag har också undvikit självklarheterna: Dead Kennedys, Black Flag, Bad Brains, Minor Threat, Discharge och GBH. Och några till. Inte heller har jag rangordnat skivorna. Nån måtta på geekeriet får det fan vara.
Die Kreuzen – Die Kreuzen
MDC – Millions of Dead Cops
Last Resort – A Way of Life
Big Boys – Lullabies Help the Brain Grow
Really Red – Teaching You the Fear
Circle Jerks – Group Sex
Misfits – Static Age
SS Decontrol – The Kids Will Have Their Say
Flipper – Gone Fishin’
Flesh Eaters – A Minute to Pray a Second to Die
Scream – Still Screaming
DRI – Dealing With It
Conflict – It’s Time to See Who’s Who
Crass – Stations of the Crass
Huggy Bear – Taking the Rough with the Smooch
Subhumans – The Day the Country Died
The Partisans – The Partisans
Chaos
Cockney Rejects – Greatest Hits Vol. 2
Blitz – Voice of a Generation
5 comments:
GBH trodde jag var det som ungdomar i Sundsvall drack.
Vad sägs om en oi!-topplista? Det går så många rötna låtar på varje Someones gonna die. Jag snubblade över New age med Blitz och blev förvånad över hur smörig den var, är det en okänd sida hos dem eller ett undantag? Den var grym i alla fall.
Vänligen,
Okunnig
Blitz utvecklades. Det värsta man kunde göra i Oi-kretsar. Efter New Age singeln gjorde de en grym (alltså, verkligen; fem kringlor) skiva som heter Second Empire Justice. Den är väldigt synthig och postpunkig. Som tidiga New Order ungefär. Den floppade något helt jävla otroligt stenhårt; Oi-förståsigpåarna tyckte antagligen de hade blivit bögar och postpunkarna trodde väl det var nazistmusik. De som gillade båda sakerna var inte så många. Jag och två till typ. De la av efter det. Sen startade gitarristen ett nytt Blitz några år senare med sångaren från Attak, ett annat, rätt bra, Oi-band från samma by utanför Manchester. De gjorde en skiva som hette Killing Dream eller nåt. Den är helt olyssningsbar.
Oi-album fanns det ännu färre av. Men en låtlista kan jag göra på rak arm:
Alla låtar på Blitz två, tre första EPs. Product och Suburban Rebels med Business, Chip On My Shoulder med Cock Sparrer, One Law For Them och Chaos med 4-Skins, Megalomania med The Blood och, ja, jag kan fortsätta men jag kan också göra det ordentligt senare.
Som du märker använder jag inte utropstecknet varenda gång jag skriver Oi! Det borde jag nog, men det är förjävla töntigt. Jag kan bara inte.
Nästa projekt är annars bortglömda svenska punkband från 80-talet. Svensk punk är så otroligt mycket mer än den som det skrivs böcker om på löpande band nuförtiden. Och allt som kom senare var inte umpa-umpa Asta Kask,och definitivt mer än Astas egna avarter: DLK, Strebers, Dia Psalma et fucking cetera.
Vad är det det skrivs böcker om på löpande band?
Svensk punk-boken gick visserligen inte in så mycket på djupet eller tog upp jätteobskyra grejer... framför allt var den ju bara inriktad på "storstäderna". Ja jösses, det ÄR en rätt rejäl begränsning när jag tänker efter.
Men inom ramarna den hade, var den boken så värdelös?
Det enda jag kan komma på skrivits om det annars, är Freddie Wadling-biografin... visserligen vore det kul med sånt grävande om fler personer och band och scener, men i sig kändes den rätt uttömmande.
Inte så mycket personligt intresse för "vanlig-punk" (men jag antar att jag ska ge din lista en chans, och särskilt den där dissade blitz-skivan du skrev om ovan), men det låter som ett väldigt intressant ämne för "nästa projekt" ändå!
Vad det gäller postpunk och sånt vet jag att vi är rätt många bland "dagens kids"(dvs "oss knappt födda när det begav sig") som hårdletar bland backarna efter Elegi och Ulyx (ah, vattendelarn Venant.. lysande eller jobbig?) och "sjuor med tuffa omslag som kanske, KANSKE tyder på att bandet hade smak nog att göra grym musik också". Så sådana jätteobskyra tips faller inte för döva öron!
DEt kom nån roman (två till och med, har jag för mig) tidigare i å eller om det var sent 2006, som utspelas när punken kom till Sverige. Dessutom kommer det samlingsskivor nu och då som verkligen dammsuger land och rike på gammal punk. Och det är ju jättebra, jag menar inte nåt annat, men jag har aldrig sett någon intelligent sammanställning av punk som kom efteråt. Inte svensk i alla fall. I USA och England är det liiite annorlunda; från USA kommer det då och då riktigt bra och ambitiösa böcker och från England kommer det emellanåt, eh, böcker. Som är mer roliga för att de finns än faktiskt bra.
Fast kanske de som höll på med HC, Käng, Crust-punk, vad än man kallar det som förut bara var vanlig råpunk, inte lika smarta? Jag hoppas att det inte är så i alla fall.
Och sen ska man naturligtvis ifrågasätta hela skiten: all form av nostalgi (det är ju det det här bottnar i) är ju lite äcklig. Tänkte bara att det skulle vara kul med ett alternativ till all annan retrohysteri/retrofientlighet (jag har problem med ALLA principiella förhållningssätt överhuvudtaget).
Dessutom är det extremt ångestdämpande att lista saker. Jag erkänner det.
Äntligen! En topplista som känns relevant. Nu väntar jag spänt på uppföljaren: De bästa oi-klippen på youtube...
Post a Comment